disneyprinsessan

Igår efter jobbet följde jag med ett par jobbarkompisar till       "sportsbar" <--- det stora "innestället" i DisnetVillage . Vi tog någon öl och det var jättemysigt (även om jag inte riktigt förstog allt vad som sades). Någon gång under kvällen fick jag en sådan där uppenbarelse, eller vad man kan kalla det, det känndes bara så coolt att sitta där med tre fransyskor, en italienska och en spanjor och småsnacka. Så absurt på något sätt, men samtidigt så tufft :) Jag menar, jag hade lika gärna kunnat stanna hemma och haft ett "vanligt" sommarlov och träffat mina "vanliga" vänner, men istället är jag här och gör.. ja jag vet inte vad.

Efter två veckor härnere börjar jag känna hur jag börjar sakna alt fler saker. Vattnet befinner sig på tre i topp listan tillsammans med mat och omgivningen.

Affären där vi köper all mat är väldigt väldigt stor men logiken därinne är helt orimlig. De har diskborstarna i städområdet, baconen mittemot alkoholen och jag tror att jag har hittat köttfärs på fyra olika ställen nu. Känns som att de snarare placerat ut saker efter färg och form än funktion. Det enda som är riktigt bra är att det vid ingången på övre planet går att få gratisvatten (utan clor!)
Även innehållet i affären är det väl lite sisådär med. Hittills har jag inte sett skymten av mörkt bröd, skivad bacon, tortellini eller någon form av ostsås. Vill man dessutom ha någonting som är nyttigt, så får man leta länge. Helt allvarligt börjar jag undra om fransmännen ens vet vad det ordet betyder. Yoghurtförpackningen är tillexempel prydd med texten "Extra socker!" och som summan på kardemumman har de även hällt i sötade frukter. När jag förklarade för en fransk tjej, som var på orientationen, att jag ville ha ngt som var som yoghurt, men utan sötningsmedel, rynkade hon bara på näsan och sa "varför? Jag brukar ha extra socker på". Tack och lov för Wasa knäckebrödet som jag hittade! Det räddar min morgon.

Jag saknar även den svenska omgivningen. Landskapet som jag bor i nu känns som att bo i en "sims" värld eller en "Wisteria lane" värld. Allting är perfekt planerat med perfekta gräsmattor, perfekt klippta buskar, likadana hus med exakt samma avstånd från varandra och en konstgjord sjö med lite planterad vass i, med precis rätt avstånd. Jag får liksom känslan av att det här området inte har vuxit upp genom tiden, utan snarare skapats i och med att Disneyparken öppnade. Allting verkar komma från samma tidsålder och det finns inget centrum eller områden att arbeta i -allt är bara bostäder. Det är lite Hammarbysjöstad över det hela skulle man kunna säga. Den stora skillnaden är dock att alla som åker buss där inte ska till samma ställe och är antingen Disneyarbetare eller turister.

27 juni

De jäkla fransmännen och deras dumma logik!! De har stoppat i så jäkla mycket clor i kranvattnet att det känns som att dricka fucking poolvatten. Och vill man inte dricka vattnet så måste man ändå duscha i det, skölja frukten i det och koka pastan i det. Alltid detta clor! Varför försöker de inte rena vattnet ordentligt från början istället för att hälla i en massa bakteriedödande clor! Det smakar rent ut sagt förjävligt och håret blir som när man badat i saltvatten - alldeles stelt, matt, fort smutsigt och slitet.

24 Juni

Idag har jag haft min andra day off. Jag har bara skrivit en massa till bloggen, solat och läst. Kände mg allmänt usel som inte hade skrivit någonting i bloggen än och tänkte att det var bäst att göra det innan det blev så mycket att skriva att jag inte skulle orka med det. Jag varvade det med att sola lite, men jag kunde inte riktigt slappna av på grund av tusen indiska byggarbetare som var precis under balkongen. Kändes inte helt ok att ligga därute med bara bikini och trosor och veta att hela jag flashades mellan plankspringorna.

23 Juni
Mon premier jour comme filler

När jag kom till Bella och tittade på dagens jobb schema såg jag att jag skulle vara filler för första gången. Att vara filler innebär att man är den som står mellan kassan och köket och lägger upp sakerna som kunderna beställt i kassan på brickor. En teamleader visade mig vad alla saker heter, var de finns och vad som står på kvittot. Vanligtvis skall de flesta ha en huvudrätt, en dricka och en efterrätt och ibland skall de ofta ha någonting extra. Tänk då en beställning med nio peroner! Det blir minst 3x9 = 24 saker! Man springer därinne för att hämta alla saker samtidigt som man försöker undvika att krocka med resten av personalen som också springer runt med näsan i kvittot. KAOS!

- Jag hatar den 60åriga kökssadisten som man ropar till om någonting är slut. Han ser ut som en apa och han varken förstår eller lyssnar till det jag säger.

- Fick tolka mellan en av mina teamleaders och en missnöjd amerikansk kund. Han ville förmedla att detta var den värsta fastfooden han ngonsin ätit i hela sitt liv. Kul att berätta det för din teamleader lixom.

22 Juni

Dagen började med en stor maska i mina nya strumpbyxor, försvunna skor och språngmarsch till bussen. Resten av dagen blev däremot ganska bra och en av kunderna sa att jag såg ut som snövit, återigen på grund av min blekhet.

I vissa stunder tror jag att jag börjar förstå när de pratar franska, för att i nästa sekund inse att jag inte förstår ett dugg. Det är fruktansvärt frustrerande att inte förstå men jag skyller det på att alla har konstiga och omöjliga accenter. Betänk bara en situation där någon står och pratar med dig i 20 sekunder som du inte förstår ett dugg av och som du sedan dessutom förväntas svara på. Jag känner mig sååå dum. Utöver det obegripliga språket och alla rutiner mår jag prima. Det är nämligen ganska mycket rutiner: gå upp, gå till bussen, ta bussen, gå till castmemberland, byta om, ta bussen till jobbet, badga in, jobba, ta lunch, jobba, badga ut, ta bussen till costuming, byta tillbaka, ta bussen tillbaka hem, äta, duscha, sova och sedan om och om igen. Det sociala livet känns inte så underbart, men jag tror allt det kommer bli bättre med tiden i och med att jag kommer kunna delta mer och mer i allt snack på jobbet.

På bussen tillbaka till costuming hörde jag hur en svensk tjej längre fram lärde två fransmän svenska svordomar. Nu innehåller deras svenska vokubulär även orden "fitta" och "helvetsjävlaskit" och jag skulle även tro att det är deras enda svenska vokabulär. Jag började skratta och hon tittade bak på mig och frågade roat om jag var svenska haha. Aldrig anonym här inte.

21 Juni

För allt jobb jag gör är min belöning stekhet sol, kort lunch, ont i fötterna och smärta i ryggen + lite pengar. - Jag hoppas på någon snygging ser mig och tar mig därifrån. Nej men helt ärligt så är det nog ett av de bättre jobben. Jag menar stackars, stackars Paulina som har fått jobb i Hyperions kök. Hon har långbrallor och lång rock och står inomhus hela dagen i 60 graders hetta och gör i ordning mat. Jag skulle aldrig stå ut med att jobba så en hel sommar för det är det faktiskt inte värt.

- Kvällen spenderades på balkongen lyssnandes till musik med pasta, korv och datorn. J'aime la vie!

- Jag har inte träffat någon som är yngre eller i samma ålder som jag. Jag är definitivt en färsking!

- Jag blev utbjuden på dejt av en kille som jobbar i vårt kök :) Dock förstår jag itne riktigt hur en dejt skall gå till då jag är sjukt dålig på franska och han på engelska. Men det kommer säkert funka, på något sätt i alla fall.

20 Juni

Första lediga dagen idag. Nice att vara ledig, men så mycket jag ville göra att det kanske inte blev så mycket av någonting. Jag, Moona, Mathleena(en fink tjej) och Malin gick i alla fall till parken för att se lite mer. Men när vi kom hem hade vi bara åkt en attraktion och inte heller sett så mycket av Fantasyland(där jag jobbar), så jag kan fortfarande inte svara på frågor om var saker och ting ligger.

Eftersom det var midsommar idag anordnades det en liten midsommarfest i residensen. Jag hängde med alla finnarna vid grillen, medan svenskarna som bor på området, men som jag inte har träffat, hängde för sig själva på en gräsplätt. Vår korridor var i alla fall mycket fint utsmyckad med IKEA ballonger och svenska flaggor. Vad hände back home i Schweden då? Var det ngt partajh?

19 Juni
Travaille

För att komma till själva restaurangen måste jag först ta en buss eller buss+tåg från vår residens till ingången till parken. Sedan måste jag gå till costuming, där mitt skåp och mina arbetskläder finns. Därifrån får jag sedan promenera eller åka buss till själva restaurangen. När jag var klar med costuming idag visste jag naturligtvis inte hur jag skulle ta mig till Bella Notte, utan att gå med min kostym i parken, eftersom jag inte visste hur busssystemet fungerade. Detta var ett problem eftersom vi inte är tillåtna att gå med vår kostym på oss i andra områdena än de vi arbetar i. jag hann bli ganska stressad innan jag fick syn på en tjej som hade likadana kläder som jag. Jag bad att hon skulle till restaurangen och följde efter henne. Hon tog en buss och hoppade av vid busshållplats "Simba". Jag hoppades på tur och gjorde likadant samtidigt som jag var försiktig med att inte komma för nära henne, men heller inte tappa bort henne. Min stalkning fungerade alldeles utmärkt. Jag kom till restaurangen, blev mottagen med en oräkneliga bienvenue och ca va, och blev visad vad jag skulle göra. Jag blev ansvarig för uteterrassen för både Bella notte och tillhörande glassrestaurang. Arbetsuppgifterna innefattar: torka bord, ställa i ordning stolar, ta bort lämnade brickor, ta in brickor, diska brickor, tömma soptunnor, bära ut sopor och sopa marken ren från skräp + svara på var toaletterna finns någonstans. Jag vet inte hur ofta jag får den frågan men minst fem gånger i timmen!

Över det hela taget var det en bra första dag. Arbetskollegorna var trevliga och jag får se mycket folk, men jag har sjukt ont i både fötter och rygg.

17 och 18 Juni

Dessa två dagar har varit två dagar av introduktion. Första dagen gick ut på att sitta i en konferenslokal och lyssna till Jeff som pratade om Disneys historia, hur parkerna är uppbyggda och överhuvudtaget random om Disney och deras värden. Vi var tre svenskar inklusive mig, sju finskor och kanske 40 fransmän. Det blev en dag helt på franska och det var både svårt och jobbigt att sitta och lyssna till. Hjärnan blev snabbt full och stängde av. Det var även den här dagen som vi fick våra identitetsbrickor - fullvärdiga castmembers alltså :) På dem står vad vi heter, när vi är födda, en bild och var vi skall jobba. Kruxet med min var dock att när jag tittade på den stod det inte Hyperion, utan Bella. Jag blev ganska konfunderad och gick och frågade Jeff, som simplement sa att "oh then it has changed" och det var inte mer med det.

Andra dagen spenderades backstage. Det visade sig nämligen finnas ett stort område som bara cast members har tillträde till och vilket område sen! Det är helt otroligt stort och det skulle inte förvåna mig om det faktiskt är större än själva parken. Här finns stall, hagar, restauranger, stora byggnadskomplex, bussar och en sjö(!) Bussarna går var sjätte minut och jag tror det finns två eller tre busslinjer och detta är bara till den ena parken. Det var först här som jag insåg hur stort Disney är och hur många som faktiskt måste arbeta här. Jag menar man kan ju jobba som restaurangbiträde backstage, gräsklippare backstage, busschaufför backstage, brandman backstage, säkerhetsvakt backstage, målare backstage - det är bara helt otroligt sjukt stort!! Men om jag ska återgå från min eurofi över hur stort att är och tillbaka till vad vi gjorde så hade vi orientation day. Det innebar att vi pratade om fördelar med att jobba inom disney och hur man utnyttjar dem, samt regler. Jag fattade väl en del men inte alla detaljerna och jag undrar hur lång tid det kommer ta innan jag kan förstå vad folk säger. Känner mig ganska dum för tillfället. Efter lunch fick vi våra skåp där vi ska ha våra kostymer. Jag kunde naturligtvis inte få upp mitt skåp med min kombination så en fransman kom och hjälpte mig. Han försökte också ett par gånger innan Anna kom och sa att det var fel skåp. Pinsamt.

I hallen utanför vi hade orientation stod några franska damer och informerade om farliga leverfläckar och att skydda sig från solen. Till mig gav de ett solskydd med 50+ och sa att jag behövde det eftersom jag var så blek.

På eftermiddagen blev vi lämnade ensamma för att söka reda på våra jobbställen. När jag kom dit visade Guillon mig runt och i efterhand har jag ingen aning om hur man kommer till de olika delarna i restaurangen. Det var ganska stort och hälften ligger synligt och hälften ligger backstage. Det är dörrar överallt och en massa gångar. På kvällen när jag kom hem hade jag ångest inför följande första dag på jobbet. Ordboken följde med mig till sängs där jag desperat låg och slog upp ord till midnatt.


Provning av kläder. Till vänster Mathleena, som skall jobba på Hyperion och jag. Till höger Annie, som skall jobba på "spökhuset" och Mathleena igen.

16 Juni
Le premier jour

Jag var trots allt inte så nervös på morgonen på avresedagen. Jag var bara väldigt stressad över alla saker som skulle med. Inte hjälpte det heller med pappa som hela tiden stod bakom mig och sa att - ja nu missar du planet.
Inte heller på Arlanda blev jag nervös. Allt gick väldigt snabbt och vips som det var hade jag redan sagt hej då och passerat säkerhetskontrollen. Inga tårar hann spillas, vaken från min sida eller mammas. Väl ensam började jag kanske tänka mer på att jag faktiskt var på väg men jag blev inte mer nervös för det. Jag mer exalterad och stressad över att inte hinna hitta planet i tid.

Vid bagagebandet på CDG (Måste vara den coolaste flyplatsen. Jag blev helfascinerad över alla deras rulltrappor. De var överallt och de hade tom format dem så att de gick över kullar!)kom en tjej fram till mig och sa att hon kände igen mig från intervjuerna i Stockholm. Vi började prata och tog bussen tillsammans mot Disney. Här började det andra äventyret. Först åkte bussen till själva Disneyområdet och sedan till de sju olika Disneyhotellen och när han var klar med att lämna av allt bagage tittade han bakåt i bussen och såg tre blonda tjejer ensamma kvar i bussen. Han tittade menande på oss, men vi satt som fågelholkar. Vi drog fram en karta till Fantasiabuilding, dit vi skulle för att anmäla oss, men varken han eller vi blev så mycket klokare av det. Allt låg som i en dimma, både platsen vi skulle till och språket, eftersom han inte kunde så mycket engelska. Vi lyckades komma överrens om att han skulle släppa av oss där vi var och att vi skulle fråga någon och sedan ta bussen. Men som tur var, var det någon av ass som kläckte ur sig "Val d'europé", vilket är ett stort köpcentrum (fick vi reda på sedan). Då blev han helt plötsligt asglad och började pratandes packa in vårt bagage igen. Det hela slutade iaf med att vi kom fram dit vi skulle och anmälde oss och blev sedan skjutsade till vår residens. Där fick vi en massa papper om husregler och dylikt att läsa och någonstans här gick det också upp för oss att det inte bara var busschauffören som var dålig på engelska. För övrigt beslutade vi att jag skulle bo med Moona, en finländsk tjej(som vi träffade på Fantasia) och att Malin(hon jag träffade på CDG) skulle bo med Anna(en anan finländsk tjej som var den tredje blonda på bussen). Ytterligare en svensk tjej: Paulina, fick dela rum med en spansk tjej. Känns helbra att dela rum med en skandinav, liknande kultur, rytm och värderingar.

Lägenheten som vi bor i är faktiskt förvånansvärt fin. Den är nymålad och vi har tom en balkong(!) Köket är däremot väldigt torftigt utrustat och vi har varken skärbräda, stekspade, disktrasa, diskborste, en fungerande kniv, brödrost eller UGN. (Det blir till att baka kladdkaka i mikron helt enkelt.) Eluttag är det också ganska dåligt med. Det finns inget i badrummet så vi förstår inte hur tjejer skall kunna platta håret och hur killar skall kunna raka sig. Nu får vi istället stå framför mikron för att ha någon form av spegel. Eluttaget som finns vid min säng fungerar endast om lamporna på Moonas sida är tända (och själv har jag ingen lampa på min sida. ) Fransmän är helt enkelt värdelösa på att planera lägenheter! Men jag är trots detta glad att jag bor i denna residens för på de andra ställena, som är mycket nyare, bor man fler än två i samma lägenhet. Jag kan därför stå ut med att min residens är äldst och ruttnast när jag tänker på att vi iaf bara är två. Tänk bara att vara sex personer i samma! När alla jobbar olika tider så väcker man alltid någon hur man än gör och då kan man aldrig riktigt känna sig bekväm hemma. NÅTT GÜÜT

Jag tror detta kommer bli jättebra, hoppas bara att mitt jobb är roligt och att jag trivs med mina arbetskamrater. Restaurang Hyperion here i come.

Bissous!