disneyprinsessan

16 Juni
Le premier jour

Jag var trots allt inte så nervös på morgonen på avresedagen. Jag var bara väldigt stressad över alla saker som skulle med. Inte hjälpte det heller med pappa som hela tiden stod bakom mig och sa att - ja nu missar du planet.
Inte heller på Arlanda blev jag nervös. Allt gick väldigt snabbt och vips som det var hade jag redan sagt hej då och passerat säkerhetskontrollen. Inga tårar hann spillas, vaken från min sida eller mammas. Väl ensam började jag kanske tänka mer på att jag faktiskt var på väg men jag blev inte mer nervös för det. Jag mer exalterad och stressad över att inte hinna hitta planet i tid.

Vid bagagebandet på CDG (Måste vara den coolaste flyplatsen. Jag blev helfascinerad över alla deras rulltrappor. De var överallt och de hade tom format dem så att de gick över kullar!)kom en tjej fram till mig och sa att hon kände igen mig från intervjuerna i Stockholm. Vi började prata och tog bussen tillsammans mot Disney. Här började det andra äventyret. Först åkte bussen till själva Disneyområdet och sedan till de sju olika Disneyhotellen och när han var klar med att lämna av allt bagage tittade han bakåt i bussen och såg tre blonda tjejer ensamma kvar i bussen. Han tittade menande på oss, men vi satt som fågelholkar. Vi drog fram en karta till Fantasiabuilding, dit vi skulle för att anmäla oss, men varken han eller vi blev så mycket klokare av det. Allt låg som i en dimma, både platsen vi skulle till och språket, eftersom han inte kunde så mycket engelska. Vi lyckades komma överrens om att han skulle släppa av oss där vi var och att vi skulle fråga någon och sedan ta bussen. Men som tur var, var det någon av ass som kläckte ur sig "Val d'europé", vilket är ett stort köpcentrum (fick vi reda på sedan). Då blev han helt plötsligt asglad och började pratandes packa in vårt bagage igen. Det hela slutade iaf med att vi kom fram dit vi skulle och anmälde oss och blev sedan skjutsade till vår residens. Där fick vi en massa papper om husregler och dylikt att läsa och någonstans här gick det också upp för oss att det inte bara var busschauffören som var dålig på engelska. För övrigt beslutade vi att jag skulle bo med Moona, en finländsk tjej(som vi träffade på Fantasia) och att Malin(hon jag träffade på CDG) skulle bo med Anna(en anan finländsk tjej som var den tredje blonda på bussen). Ytterligare en svensk tjej: Paulina, fick dela rum med en spansk tjej. Känns helbra att dela rum med en skandinav, liknande kultur, rytm och värderingar.

Lägenheten som vi bor i är faktiskt förvånansvärt fin. Den är nymålad och vi har tom en balkong(!) Köket är däremot väldigt torftigt utrustat och vi har varken skärbräda, stekspade, disktrasa, diskborste, en fungerande kniv, brödrost eller UGN. (Det blir till att baka kladdkaka i mikron helt enkelt.) Eluttag är det också ganska dåligt med. Det finns inget i badrummet så vi förstår inte hur tjejer skall kunna platta håret och hur killar skall kunna raka sig. Nu får vi istället stå framför mikron för att ha någon form av spegel. Eluttaget som finns vid min säng fungerar endast om lamporna på Moonas sida är tända (och själv har jag ingen lampa på min sida. ) Fransmän är helt enkelt värdelösa på att planera lägenheter! Men jag är trots detta glad att jag bor i denna residens för på de andra ställena, som är mycket nyare, bor man fler än två i samma lägenhet. Jag kan därför stå ut med att min residens är äldst och ruttnast när jag tänker på att vi iaf bara är två. Tänk bara att vara sex personer i samma! När alla jobbar olika tider så väcker man alltid någon hur man än gör och då kan man aldrig riktigt känna sig bekväm hemma. NÅTT GÜÜT

Jag tror detta kommer bli jättebra, hoppas bara att mitt jobb är roligt och att jag trivs med mina arbetskamrater. Restaurang Hyperion here i come.

Bissous!