disneyprinsessan

22 Juni

Dagen började med en stor maska i mina nya strumpbyxor, försvunna skor och språngmarsch till bussen. Resten av dagen blev däremot ganska bra och en av kunderna sa att jag såg ut som snövit, återigen på grund av min blekhet.

I vissa stunder tror jag att jag börjar förstå när de pratar franska, för att i nästa sekund inse att jag inte förstår ett dugg. Det är fruktansvärt frustrerande att inte förstå men jag skyller det på att alla har konstiga och omöjliga accenter. Betänk bara en situation där någon står och pratar med dig i 20 sekunder som du inte förstår ett dugg av och som du sedan dessutom förväntas svara på. Jag känner mig sååå dum. Utöver det obegripliga språket och alla rutiner mår jag prima. Det är nämligen ganska mycket rutiner: gå upp, gå till bussen, ta bussen, gå till castmemberland, byta om, ta bussen till jobbet, badga in, jobba, ta lunch, jobba, badga ut, ta bussen till costuming, byta tillbaka, ta bussen tillbaka hem, äta, duscha, sova och sedan om och om igen. Det sociala livet känns inte så underbart, men jag tror allt det kommer bli bättre med tiden i och med att jag kommer kunna delta mer och mer i allt snack på jobbet.

På bussen tillbaka till costuming hörde jag hur en svensk tjej längre fram lärde två fransmän svenska svordomar. Nu innehåller deras svenska vokubulär även orden "fitta" och "helvetsjävlaskit" och jag skulle även tro att det är deras enda svenska vokabulär. Jag började skratta och hon tittade bak på mig och frågade roat om jag var svenska haha. Aldrig anonym här inte.