Hem
Idag tänkte jag att jag skulle städa ur lite bland alla souvenirer från Paris. Även det känns som ett hej då och inte hjälper det heller att det faktiskt regnar. Jag är klar. Finito!
erhm.. sen så var det ju det där med vykorten..
"Som skribent vill man ju ha tillbaka någonting för sina skrifter". Denna till synes harmlösa mening..."Som skribent vill man ju ha tillbaka någonting för sina skrifter". Vad innebär egentligen "skribent"? Tja, enligt ordlistan krönikör eller författare. Astrid Lindgren, Alvar Myrdahl, Jan Giou, Konrad Stolpspjäll är ju författare men inte har väl dom krävt något av läsarna vad jag vet. Däremot blir dom väl glada ifall någon köpt deras böcker, vilket beviserligen folk har gjort. Glada och tacksamma, glada tacksamma och ödmjuka. Men några krav på sina läsare har inte funnits att hitta i litteraturen.
Om det varit så...
Om det varit så däremot, att läsarna hade kommenterat deras skrifter, påståenden, haft frågor som de önskat svar på, är jag övertygad om att de hade tagit sig tid med detta och levererat tillbaka material i form av fakta efter bästa förmåga. Det kan man inte klandra dem för, de har gjort så gott de kunnat. Men de skulla aldrig, jag upprepar: aldrig, ignorera sina trogna läsare fullständig, låtsas som att de inte fanns, när det börjar blåsa upp till storm och frågetecknen hopa sig.
Och, som om inte det vore nog, aldrig i livet börja ställa krav på sina läsare med plus och minus tecken.
För att komma till saken:
Vad i helvete gjorde ni på polisstationen?
Jag kräver ett svar!
Ps, vykort brukar vara framme innan man kommit hem, i alla fall om man varit borta längre än en vecka.
Puss o klapp på axeln
Värre än Gastapo.
